mitt egna arbete

Mitt eget arbete går ganska trögt. Temat "Synliggöra det verkliga" känns i sig brett och inspirerande, men den stress som finns i gruppen gällande hurvida man gör "rätt" gentemot lärarnas förväntningar är jobbigt. Jag tänker ofta på hur jag ska kunna "hitta" mitt projekt i kurslitteraturen, hur jag ska kunna prata om någonting jag inte vet vad det är. Hur mycket får ett sånt här projekt handla om en själv?
Min vaga ide är att jag vill göra en bok. Att använda mig av screentryck på papper och binda ihop den med rygg. Men vad ska jag visa i boken? Det ska vara någonting som synliggör verkligheten. Men vilken verklighet då? Den enda verkligheten jag skulle kunna veta någonting om är min egen, och knappt den har jag koll på. Jag tänker att allt jag är är skapat av de som har funnits runt omkring mej. Men kan jag berätta om det? Är inte det alla de andras verklighet?
En annan sak jag tänkt mycket på är att jag är en utpräglad samlare. Jag kan få panik om jag tänker på en sak som jag inte vet vart den ligger. För mig är alla saker likamed ett minne, jag har många gamla fotografier av min mamma och pappa, hennes föräldrar och min pappas föräldrar. Jag har brev från min farfar till mej och vykort mormor skrivit. Jag har tyger och dräktdelar från dalarna som är säkert 200 år gamla och massor av garn och 60-tals klänningar och böcker och alla möjliga sytillbehör som jag älskar. Min dator är full av bilder jag hittat på internet och tagit själv. Jag kan inte slänga någonting som jag tycker har ett minne. Kan det här göra min verklighet? Det här är väl the combine effort of everyone I know.
Sen en annan grej men att göra en bok är att lägga ner en hel termin på att bara göra en sak strider mot den konsumtionshets vi lever i och gör den ännu mer värdefull, tänka att lägga så mycket tid på någonting. Tid som är värt så mycket mer än pengar.