minnen och samlingar!

Bilder ur min samling, pappa och mamma (hoppas ni tycker att det är okey att vara här på bloggen) för länge sedan.

Efter handledningen med Paula och Victoria i torsdags så fick mitt projekt en ny vinkel. Kan inte säga att det är någonting helt nytt för jag har från början funderat kring mitt samlande och samlare rent generellt. Det vi pratade mest om i torsdags var beteendet att samla och att det nästan är som att vara besatt av nostalgi. Vilket man kan se som en fetisch, en sjuklig besatthet. Efter lite efterforskningar så vet jag nu att det finns olika sätt att se på ett samlarbeteende, det behöver inte vara en sjuklig besatthet. Och att olika "skolor" tror olika saker om det.
Man kan ha en narrativ syn på samlandet, och tror då att det handlar om berättande. Vilket intresserade mig mest. Att föremålen man samlar på berättar någonting om dig själv. Det beskrivs som en längtan och strävan efter att berätta om och skapa en egen historia och därigenom sig själv. Det är också enligt den narrativa synen en längtan efter en tid som flytt, och längtan efter specifika minnen.
Den narrativa teorin om samlande tror att samlandet finns i människans natur och att det handlar om en vilja att berätta sin egen historia.
Sen finns det en fenomenologisk syn på samlandet, det handlar då om att man som samlare vill gå tillbaka till sakernas själ. Och att det man samlar faktiskt har en själ. Den här teorin hittar jag inte så mycket information om men det lät väldigt intressant så ska forska vidare.
Sen har vi ju Freud som som vanligt tror att det har med sexuell frustration och dålig barndom att göra, men i just detta fall lägger jag inte så mycket tid på att förklara hans teori om saken för den känns otroligt gammalmodig.

Jag läste också lite om tvångssyndrom eftersom man också kan se samlandet som just ett sådant. Samlare är nästan alltid också normopater, vilket betyder att de vill vara normala och inte ha ett samlarbeteende. De stod också att människor med tvångssyndrom litar mer på sina känslor än på sitt intellekt och att de oftast har en stark relation till ting då deras förmåga att skapa kontakt med andra människor gör att det näst viktigaste efter det är just ting. Tvångssyndrom och specifikt samlande ärvs i 80% av fallen.
Något som också stod var att hos en person med tvångssyndrom infann sej aldrig känslan av att vara säker på någonting, kanske något som vi konstnärer kan känna igen oss i ;D